Året var 1982.....

…. och jag såg fram emot att hämta min helt nya Kawasaki 1100 ST som jag sparat 28 000 surt förvärvade slantar till. Tyvärr motsvarade inte bågen riktigt mina förväntningar. Packboxarna i framgaffeln gick sönder och läckte väldigt ofta, luftfjädringen bak höll inte tätt och den läckte olja mellan cylinderfot och motorblock. Detta lyckades firman jag köpte cykeln av aldrig få rätt på. Dessutom slets färgen snabbt bort på tanken där man hade knäna. Kvalitetsproblem kanske?? Hur som helst så blev det en semestertur -83 ner till italienska och franska rivieran med hojen.

Kawasaki 1100ST

På väg till rivieran. Paus någonstans i Schweiz. Min hoj i mitten.

Senhösten 1983 tog dock livet för Kawasakin slut då jag ”parkerade” den i sidan på en gammal VW-bubbla. En luftfärd över bilen som slutade lyckligt för mig men med en skrotad mc och bil som resultat.

1984 valde jag istället att köpa en begagnad Honda GL1000 Goldwing -78. Kawasakihandlaren blev skitsur och menade att han gett ett bra pris till försäkringsbolaget på min smällda hoj för att jag skulle kunna köpa ny Kawasaki hos honom. Ack, vad han bedrog sig. Inga mer ”krångelmaskiner” tack!! Något jag senare fick äta upp.

Honda GL 1000 Goldwing

Sommaren -84 for jag och två vänner iväg på semester ner i Europa och vi träffade dessutom två par från Falun som vi gjorde sällskap med. Målet var dåvarande Jugoslavien och Pula. Vi stannade till några dagar i Heiligenblut i Österrike där det finns en välkänd MC-camping för svenska motorcyklister. Sen bar det i väg ner i Jugoslavien men efter en halv dags körning började min ”Vinge” låta väldigt från motorn. Bank, bank, bank hela tiden. Inte lätt i dåtidens Jugoslavien att hitta någon som visste vad Honda var så vi lyckades ta oss över till Trieste i Italien där vi hittade en Hondaverkstad. Verkmästaren konstaterade att vevaxeln hade pajat och det var bara att beställa tågbiljett hem.

Campingen i Heiligenblut. Hit vallfärdade svenska motorcyklister framförallt på sjuttio och åttiotalet.

Ett par veckor senare dök cykeln upp hemma och reparation inleddes. Några månader senare startade vi upp den men tyvärr fick vi aldrig riktigt rätt på motorgången. Därmed var mitt motorcykelintresse på en nivå långt under fryspunkten och ”vingen” såldes vidare till en underlig snubbe från Hässleholm som först vill ge mig hans farfars klocka som delbetalning. Hmm….

Nåja, ett par dagar senare så kom han tillbaka och betalade hela summan cash, och min sejour med motorcykel var slut för den gången. Sen hände allt så fort, fru, barn, hus, o.s.v. och mitt mc-åkande fick stå åt sidan i flera år. Ända till 14 juli 2016 då allt vände…. Resten känner ni till som besökt bloggen tidigare….