De fjärde maj var en omtumlande dag. Strax efter 15.00 ringer yngsta dottern gråtande och fullständigt förtvivlad och berättar att hon blivit påkörd av en lastbil. Genast far ju en massa hemska tankar genom huvudet men hon berättade direkt att hon var oskadd, vilket var en välsignelse. Jag beslutar direkt att smita från vår arbetsplatsträff för att kunna bistå henne med hjälp eftersom hon är rejält chockad. Dessutom var det vår bil hon körde med eftersom vi hade bytt bil ett tag p.g.a. att hon hade lite problem med sin egen som jag skulle försöka lokalisera.
På plats var det bara att konstatera att hon blivit påkörd av en lastbil som skulle byta fil från vänster till höger, och där chauffören missade dottern p.g.a. döda vinkeln. Lastbilen gick i vår bil vid vänster bakhjul och bilen flippade 90 grader och dottern fick en åktur på ca: 10 meter på tvären. Det kunde alltså gått mycket illa om hastigheten varit högre. Nu gick allt väl för dottern men tyvärr meddelade försäkringsbolaget för några dagar sedan att man inte kommer att reparera bilen utan istället lösa in den. Vi är alltså utan bil, och efter en del diskussion fram och tillbaka om hur vi ska göra, så beslutade vi att vi köper ingen bil just nu utan försöker klara oss utan.
Vad vi däremot kom fram till var att vi har faktiskt två fantastiska motorcyklar så vi kommer att utnyttja dem i allt högre grad så länge det går. Vi behöver nämligen inte åka och handla mat eftersom vi redan handlar online med hemleverans. Dessutom åker jag buss till jobbet endast två dagar i veckan och frugan cyklar till sitt jobb. Således behöver vi i grunden ingen bil för de viktigaste ändamålen, och därmed kommer det bli allt mer MC-körning.
Vi får se hur det går och just nu känns det positivt, men viktigast är ändå att vår dotter klarade sig helt oskadd från händelsen.
Kan förstå att det var en omtumlande upplevelse för dottern. Nu var det väl rätt tid att vara utan bil för MC, buss och cykel känns ju helt okej nu.
SvaraRadera