Vi rullar vidare i historien om våra bilar. I förra delen bytte vi vår första BMW 520i mot en Mercedes E430 som jag hämtade hem från Tyskland 2004. Mercan var en härlig värsting men var samtidigt en riktig "krångelpelle". Dessutom slickade den i sig rejäla mängder bensin. Det var ytterst sällan man kom under 1,2 liter/mil. Under denna period hade vi ofta bensinräkningar på runt 4000 kr i månaden. Det höll inte i längden så tidigt 2007 sålde vi bilen till en kille från Tranås.
Under tiden hade vi hittat en BMW som vi tyckte kunde passa oss. Det var en 523i -98 och den fanns hos Kungsgårdens bil i Ängelholm. Den hade rullat nästan 18 000 mil, men det var inget vi var särskilt oroade över. Vi visste ju att den sexcylindriga motorn var i stort sett "skottsäker". Detta var mycket riktigt en bil som bara rullade på. Lite småsaker som byte av termostat och någon ABS-givare var väl i stort sett det som krånglade på bilen. 523:an var i vår ägo i flera år och till sist hade den rullat strax över 35 000 mil. Mekansikt fanns inga problem men rosten började krypa fram lite överallt. Vi bestämde oss därför att sälja den och sent på 2011 rullade den vidare till en tjej från Falkenberg.
Nu begick jag ett rejält misstag genom att börja kika på en Volvo V70 -08. Tänkte nämligen att jag skulle bli förnuftig. Volvon var förvisso en förnuftig bil och rullade på snällt och ganska behagligt, men på något sätt kändes det bara fel. En massa småsaker som strulade med bl.a. knirr och knarr och dessutom ett jobbigt resonansljud i kupén mellan 80 och 110 kmh. Tråkig attityd hos verkstaden gjorde inte saken bättre. De tyckte nämligen att jag "fick leva med problemet" när jag försökte få hjälp med resonansljudet. Dessutom hittade jag aldrig en körställning som passade mig riktigt bra. Knappt ett år senare, i november 2012 bestämde vi således att nu får det vara nog. In till Bendt bil i Halmstad och letade återigen efter en BMW som skulle kunna passa. Hittade vi någon? Mer om det i nästa inlägg....
 | |
|
 |
| Volvo V70 som jag aldrig kom överens med. |
Jag är också ganska känslig mot vibration- och resonansljud i bilar men även onödigt högt vägljud pga breda däck (som också kan ge resonansljud).
SvaraRaderaBilar jag kommer ihåg som en direkt "aha och vill ha-bil" var vår Volvo 850 GL '94. Hade knappt kommit utanför porten under provkörningen från Volvo innan vi hade bestämt oss, kanske var det automaten och bekvämligheten som gjorde det och att den var tyst. Även vår VW Passat 1.8T '04 var en stabil och tyst bil. Kan nog säga att vår senaste bil en Hyundai Kona '20 (uttagen 21) når upp till det också. Kört 6000 mil och är fortfarande tyst och stabil. Kanske onödigt många hästar (177) på en så pass liten bil, men med automat som återigen känns som ett stort plus. Andra bilar före och mellan dessa har varit bra men dessa står ut så här i backspegeln.
Jo, det där med olika oljud är en plåga. Har man en gång hört ljudet så kan man inte låta bli att reta sig på det. Volvon var egentligen ingen dålig bil men många små faktorer gjorde att jag tröttnade på den ganska snabbt. Koreanerna har ju verkligen "steppat upp" när det gäller bilar. Både Hyundai och Kia gör riktigt fina bilar idag och frågan är om de inte håller högre kvalité än de tyska bilmärkena. Att vi fastnat för just BMW är ju både på gott och ont. Visst är de fantastiska att köra, men de har ju haft en historik med bl.a. dåliga kamkedjor och en del andra bekymmer. Dessutom är de ju hutlöst dyra. Kommer att ta upp lite om just kvalitén i ett senare inlägg så ser du vad jag menar.
Radera