Då var det klart. I måndags (31/8) la jag mig på operationsbordet för att få installerat min DBS. Det hela började med att man satte på en slags hjälm för att kunna fixera huvudet och få in elektroderna på rätt plats i hjärnan. Jag kan redan nu berätta att infästningen av hjälmen var det värsta på hela operation. Flera vassa skruvar som skull gängas in till benet och även om det var lokalbedövat så gjorde det fruktansvärt ont. Därefter vidare till operationssalen för att montera elektroderna. Jag valde att vara vaken under operationen eftersom jag sett på flera sällen att folk faktiskt är vakna. Och nej, det kändes absolut ingenting. Det enda som var lite störigt var när man borrade hålen i skallen. Det lät så in i bänken men det var bara två korta stunder. Därefter in med elektroderna och sedan dags för sövning. Det finns nämligen inget sätt att lokalbedöva när man ska montera eldosan med kablar från elektroderna i huvudet till dosan som är placerad under nyckelbenet.
Operationen i sig gick bra men jag fick en släng av hög feber efter två dagar så jag fick ligga inne på avdelningen för obeservation i åtta dagar och kom hem först idag (8/9) Lite jobbigt men bättre att vara i rätta händer om något skulle hända. För övrigt så måste jag säga att läkarna och vårdpersonalen har varit fantastiska och man blir verkligen väl omhändertagen. Nu väntar jag bara på kallelse för att åka ner till Lund och justera in eldosan som ska reglera mina skakningar. Det tar ca: 4 veckor innan man gör det bara för att hjärnan ska "återhämta" sig.
Om man tycker tiden blir lång på lasarettet så kan man alltid hålla utkik efter ambulanshelikoptrar. De dyker upp med jämna mellanrum och det är lite häftigt att se när de landar och lyfter från plattan på sjukhuset.
Kommentarer
Skicka en kommentar