Skakfri...

Igår var jag nere i Lund och fick aktiverat min DBS (Deep Brain Stimulation). Förväntningarna var givetvis höga och en viss anspänning förrekom. Jag fick träffa en specialist-sjuksköterska som skulle ställa in strömmen som ska reglera mina skakningar. En inte helt enkel procedur och det tog ungefär två timmar innan vi hittade rätt. Risken är nämligen att man får vissa biverkningar om man kör för mycket ström i systemet. Nu har jag varit hemma lite mer än ett dygn och det känns ganska konstigt att man helt plötsligt kan äta obehindrat. Förr var jag tvungen att stödja på ett visst sätt samt nästan köra ner ansiktet i tallriken. Jag kan även skriva för hand, bära en kopp (eller ett glas) som är full med en hand plus en del andra saker som inte varit helt enkla tidigare. Så är jag nöjd med resultatet då? Givetivs är jag det. Man behöver dock en viss tillvänjning innan allt faller på plats. Gissningsvis skulle jag säga att jag blivit av med ungefär 80 procent av mina skakningar och jag är väldigt nöjd med det resultatet. Jag kommer att bli kallad igen för ny finjustering av elektroderna om ca: två månader och sen blir det kallelser med något/några års mellanrum eftersom man hela tiden vill följa upp att allt funkar som det ska. Personalen i Lund har varit helt fantastiska och nu är det bara att njuta av ett liv utan skakningar, vilket är helt underbart. Jag är verkligen tacksam även om hela proceduren tagit lite mer än ett år. Eller som ett gammalt talesätt säger: Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

Universitetssjukhuset i Lund